För många kanske det är en självklarhet att kunna strosa runt i skogen under tystnad med sina hundar kilometer efter kilometer. För mig som har en tös som kan få för sig att driva rådjur om avstånden blir för långa får man dock vara lite mer uppmärksam ;-)
Nu är ju dock den tösen inne i slutfasen på sin dräktighet så hon följer inte längre med i skogen och sedan Abbe åkte hem så har de nu gått från att vara fyra på rundan till bara två små tjejer. De är så otroligt coola att ha med sig, de springer iväg, går "offroad" MEN har alltid full koll på vart jag är och söker upp kontakt. Idag så vidgade jag mina vyer och testade att utmana mitt dåliga knä och tog den långa skogsrundan på 5,3 kilometer. Mycket uppskattat av tjejerna och även av mig som fick mycket "tyst" tid där jag bara kunde njuta av vädret - flåsa som en gris - och bara se glädjen hos två små gyllenpälsar som njöt av varje sekund medans vi vandrade drygt 2,8 kilometer i uppförsbacke innan det vände neråt.
Imorgon ska vi testa en ny runda och hoppas på att knät håller för det. Nu har vi tre utslagna hundar här hemma vilket är en härlig syn att se och med det säger vi God Natt!
FINA TJEJER :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar