NU BÖRJAR DET SNART...

Nu är det snart dax för rättegång. På onsdag drar det igång och jag hinner precis vara med på första dagen innan jag åker till Piteå. Oavsett vad folk tänker så kommer jag stå/sitta där och stötta min underbar bror som tyvärr föll för frestelsen att fatta felaktiga beslut, Han var inte ensam i detta och jag hoppas verkligen att rättsystemet fungerar så pass bra så att de andra inte går ostraffade ur detta! oavsett så älskar jag och bryr mig om min bror, min ENDA bror och i mitt tycke den enda som betyder något för mig. Jag hoppas att han ska känna stödet och välja rätt väg här i livet. nu har vi några tunga veckor framför oss... MEN jag älskar min bror KIM LINDGREN!

IBLAND MÅSTE MAN PÅMINNA SIG SJÄLV...

IDAG ÄR DET JONNAS DAG

Vilken dag det har varit och idag är det JONNAS dag. Idag har det varit skoltävlingar och Jonna har ställt upp på 60 meter och 800 meter och det gick super. På 800 meter så kom hon 4 trots att vi var ganska övertygade att hon kom in i mål som 2:a men det spelar ingen roll för hon var super duktig och vilken vinanrskalle hon har.

På 60 meter sopade hon banan med allt motstånd och vann med nästan 1,5 meters marginal. Behöver jag säg att jag är mäkta stolt över min lilla tös idag?

NÄR DET INTE BLIR SOM MAN TÄNKT SIG...

Blodet rusar i kroppen, magen håller på att vända sig ut och in men det är med stora förväntningar man äntrar planen i hopp om fina resultat. Helt plötsligt på bråkdelen av en sekund så har förhoppningarna grusats och ytterligare en liten bit utav självförtroendet skurits bort.

Det är tufft att träna och tävla hund när man har dåligt självförtroende och inte känner den tryggheten i det man gör. När nerverna tar över och styr varenda muskel i kroppen som inte alls samarbetar med hjärnan. Hur ska man då i detta läge kunna begära att hunden ska vara sig lik. Vara som på träning och prestera fina resultat?!?

Detta är en ekvation som givetvis inte går ihop och jag vet inte hur jag ska lösa det. Just nu känns det som jag kört fast. Jag vet att jag har bra hundar och de går super på träning men när vi kommer ut på tävling så är det som om det inte är samma hundar längre. Kan inte hitta fokuset och känslan och jag vet ju att problemet ligger inte hos de utan hos mig men gör det saken lättare?!?

Ett tag trodde jag att det var bara att tävla, tävla och tävla så skulle det släppa efterhand. MEN nu 2 år senare är känslan fortfarande den samma. Stressad, nervös och inte alls tillfreds på plan. Jag tycker ju det är skitkul att tävla men det är verkligen som jag säger med skräckblandad förtjusning. Som tur är har jag bra vänner som supportar mig i detta och ett extra tack till Philippa som nog har skav i öronen efter idag som jag har malt om olika teorier.

Nu tar vi nya tag i allafall och efter en god natts sömn så kanske jag blir  lite klokare ,-)

SNACKA OM TUR MED VÄDRET...

Idag var det dax för "avslutning" för Viktor och hans klass. På programmet stod grillning på stranden i Steninge och brännboll. Efter i hållande regn mest hela dagen var jag ganska inställd på att det inte skulle bli något. Men när Viktor kom hem från skolan informerade han så glatt om att det blir det ändå, SUCK!

Men ödet ville att det skulle bli en fin avslutning för denna klassen inför att de ska splittras upp för när vi satte oss i bilen så sken solen :-) Nu blåste det ju - som fan - i och för sig men vad gör väl det bara det inte regnar. Det var en mycket trevlig avslutning med ett litet tal från Viktors fröken vilket kändes lite ledsamt då han haft hand om Viktor och hans kompisar sedan de gick i 1:an. Men som hon sa det är dax att gå vidare nu och de är redo.

Våga fick hänga med för att få perfekt socialträning och hon skötte sig exemplariskt. Pigg glad  och lycklig blev hon gladeligen omhändertagen utav tjejerna som smälte för henne sockersöta uppsyn. Hon var inte lika sockersöt kan jag säg när hon smet och skulle tillfredsställa sitt "korv och hamburgar" behov men efter ett litet ärevarv så kom hon så glatt tillbaka.

Hade med kameran och knäppte av en hel del bilder och här kommer mina favoriter från dagen :-)

DET BLIR SNART LUGNARE...

Idag har jag verkligen lyckats beta av en hel del jobb och jag har nu börjat ta sikte på ledighet. Planen var att gå på ledigt efter morgondagen vilket nog inte riktigt kommer lyckas men kanske en dag till och sen så...
Om inte annat så ser vi fram emot resan till Piteå som nu har löst sig och flygbiljetten är bokad, bur fixad och  nu ska jag bara meddela SAS måtten på buren så ska vi var på G. Ska bli super kul att få träffa alla på riktigt. Låter kanske fånigt men man följer ju många via blogg och facebook men man har inte träffats vilket som sagt ska bli super kul!

Träningen fortsätter här hemma och vi är inne och pillar både lite här och där. Zeke tragglar fritt följ - i hopp om att det ska bli bättre - till både hans och min förtvivlan, MEN skam den som ger sig. Vinna tränar det mesta och lilla Våga försöker vi få till lite stadga i ligg/sitt då allt går i 190 med henne så kändes det som att det kanske inte bara ska "shapas" utan även till lite stadga i de olika delarna.

Igår var jag och Vinna på Falkenbergsbrukshundsklubb för att få lite grym störningsträning. Och summerar man dagen så kan man väl säga att Ja, många STÖRDA hundar fanns det - så stressade - GRYM träning fick vi till men jag vet inte om det var så mycket STÖRNINGSTRÄNING för oss. Skönt var det dock att lilla råttan inte låste sig en enda gång, nu hoppas vi bara det sitter i...

DU GÖR MIG HEL!

DAGEN UPPBOKAD IN I MINSTA SEKUND

Idag så har vi en fullspäckad dag framför oss. Jag ska jobba med scheman, det ska snickras - inte jag dock - städas och tränas hundar. Tänkte ta med mig Vinna till agility tävlingarna i Falkenberg för att jobba med att hon inte ska låsa sig i jobbiga situationer. Vi kommer inte träna i den bemärkelsen utan det kommer bara handla om fokus och trygghet. Blir bara kontakt i fria följet och trygghet i platsläggningen. Nu när jag skrev det så blir det ju trots allt träning, fniss!

Här kommer ett litet klipp från gårdagens träning där vi mest strular omkring känns det som. Är inne och pillar på det mesta nu och känner att jag nog behöver få någon form av struktur i träningen. Får nog fundera på det lite mer...

DET TAR SIG...

Nu börjar det hända grejer på altanen på riktigt. Martin jobbar och sliter och resultaten uteblir INTE. Idag - läs kväll - så har taket börjat komma på plats och nu börjar det verkligen kännas som att slutet är nära. Kan inte nog beskriva lyckan över att igen få ett inglasat uterum och det skadar ju inte att utsikten är magnifik.

STORT GRATTIS TILL ANTON!