Det är tufft att träna och tävla hund när man har dåligt självförtroende och inte känner den tryggheten i det man gör. När nerverna tar över och styr varenda muskel i kroppen som inte alls samarbetar med hjärnan. Hur ska man då i detta läge kunna begära att hunden ska vara sig lik. Vara som på träning och prestera fina resultat?!?
Detta är en ekvation som givetvis inte går ihop och jag vet inte hur jag ska lösa det. Just nu känns det som jag kört fast. Jag vet att jag har bra hundar och de går super på träning men när vi kommer ut på tävling så är det som om det inte är samma hundar längre. Kan inte hitta fokuset och känslan och jag vet ju att problemet ligger inte hos de utan hos mig men gör det saken lättare?!?
Ett tag trodde jag att det var bara att tävla, tävla och tävla så skulle det släppa efterhand. MEN nu 2 år senare är känslan fortfarande den samma. Stressad, nervös och inte alls tillfreds på plan. Jag tycker ju det är skitkul att tävla men det är verkligen som jag säger med skräckblandad förtjusning. Som tur är har jag bra vänner som supportar mig i detta och ett extra tack till Philippa som nog har skav i öronen efter idag som jag har malt om olika teorier.
Nu tar vi nya tag i allafall och efter en god natts sömn så kanske jag blir lite klokare ,-)
1 kommentar:
Den dag då du släpper att alla andra ska bekräfta dina prestationer och inser att DU är den enda som behöver vara nöjd. Den dagen kommer allt släppa.
Det är du och dina hundar som ska ha roligt. Vad övriga lydnadssverige anser om saken är SKIT SAK SAMMA!
Vad spelar det för roll vad alla andra tycker idag om fem år? Vad spelar det för roll imorgon? INGEN! Absolut INGEN!
Sökandet efter andras bekräftelse kommer sänka dig mer, du har guldkorn till vänner! Vänd dig till dem! De kommer skala bort din nervositet i ett nafs!
Lägg upp en plan och FÖLJ den! Du skrev att du INTE skulle tävla på ett tag? VAD HÄNDE!!?
Du kan, du är grym, du har underbara hundar!
Du MÅSTE bara börja förvalta dig själv! DU är ett GULDKORN!
Vad ANDRA tycker är oviktigt. Glöm INTE det!
Fundera på VAD i din vardag med dina hundar som får dig att må bra, att du bloggar konstant.. Varför? Det är underbar underhållning för alla oss andra, men vad gör det för dig? Är det ett sätt att få bekräftelse, där du blir besviken om du inte får den förväntade bekräftelsen, eller är det så att du tycker om att dela med dig?
HELA tiden?
Se till att förvalta dig själv och tänk på att om något inte fungerar, då är det bara att göra om och göra rätt! Som Zeke's fria följ. Ska han tränas som Vinna eller Våga? Eller ska ni lägga om er träning? Våga vara nyfiken och våga vara modig Matilda! Du KAN! Du är Grym! INGEN känner dina hundar som Du gör!
Lycka till!
Skicka en kommentar