DÅ LADDAR VI BATTERIERNA IGEN...

Då var det dax för fortsättningen på rättegången imorgon. Jag har ett möte på jobbet på förmiddagen men efter det så ska jag bege mig in. Jag hoppas att jag ska hinna dit på förmiddagen då jag misstänker utifrån hur förra gången att de kommer börja med Kim.

Jag är så splittrad i detta men vad gör man inte. Ibland är jag förbannad men oftast ledsen. Ibland är jag bitter men oftast besviken. Ibland känner jag mig hoppfull men oftast tröstlös. Det finns ingen bra utgång i detta. Jag VET att de har gjort fel, jag tycker själv det är fruktansvärt MEN det är fortfarande min bror, hans familj och delar av min familj. Jag hade önskat att de som verkligen var ansvarig tog på sig ansvaret för det här då de inte har familj att ta hand om.

Trots att jag vet om att andra inte känner som jag så hoppas jag ändå att åklagaren inte tror på att Kim var ensam om detta. När man lyssnat på bevisen så känns det ju inte precis troligt. Detta kan ju lindra och minska ner hans straff avsevärt. Jag håller tummarna för att J ska kunna få ett lindrigt straff så hon kan ta hand om barnen och vänta på Kim. Vad det gäller de andra två så behåller jag för mig själv vad jag tycker där. Här sätter jag all min tilltro till vårt rättsystem.