Ja rubriken summerar nog känslan av min och Knallas träning idag. Kan inte fatta själv hur korkad jag är ibland när jag kommer på mina briljanta träningsupplägg. Detta hade varit ett super upplägg om det hade varit Vinna MEN nu var det Knalla på drygt 1 år som precis lärt sig stopp hyfsat bra och definitivt inte kan "UT från stopp" men snubbarna uppe i mitt huvud lyckades övertala mig om att det kan nog funka. Det gjorde det inte kan jag säg!
Vad var det då som hände, blev fel?
Jo vi började med ett linjetag till samma ställe som hon några dagar tidigare fått markeringar på. inga problem här inte hon gick jättefint ut på båda. Sedan kom ju då min genialiska plan - NOT - att jag skulle skicka på linje, blåsa stopp för att sedan trycka ut. Knalla var GALET bra, fina stopp och på första så gör hon rätt men jag har alldeles på tok för långt avstånd till dummyn så hon går kort, förbannat onödigt av mig. Givetvis så provade jag ju igen och här kom osäkerheten fram som ett brev på posten vilket ju inte var annat än väntat.
Shame on me! Att göra saker som hon egentligen inte kan dessutom i svår terräng och på allt för långa avstånd, då kan man inte begära mer än att hon försöker och det gjorde hon verkligen! Här hade jag verkligen behövt haft med mig Maria som talat mig till rätta ;-) Nu blir det bakläxa för matte och Knalla får beröm då hon verkligen gjorde så gott hon kunde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar