Ikväll är jag extra tacksam och glad över att komma hem till mina hundar och framför allt se Vinna ligga i sin korg och sova. Vinna är ju en sådan hund som gärna springer upp i skogen på våra skogspromenader och håller sig inte på vägen. Hon kan försvinna 5-10 minuter men kommer alltid skuttandes ned på vägen glad i hågen.
Idag hade vi sällskap på vår morgon promenad av några härliga border collies vilket var uppskattat av alla. Alla sprang om kring och Vinna gjorde som sagt som hon kan göra, tog en vända upp i skogen. Vi fortsatte som vanligt att gå men hon kom inte tillbaka. När vi hade gått en bit och hon fortfarande inte kommit så vände vi och gick tillbaka men Vinna var puts väck. Vi ropade, visslade och körde runt med bilen och letade. Efter 1 timme började jag att bli riktigt orolig och paniken började komma och letandet fortsatte ganska planlöst i ren panik. Efter 2 timmar ringde jag polisen för att kolla om någon hittat henne men inget napp där och jag anmälde henne försvunnen. Då min letar hjälp behövde börja jobba så stod jag själv i mitt letande. Tårarna trängde på och många tankar for i mitt huvud. Efter 4 timmar så hade jag fortfarande inte hittat henne och nu placerade jag ut fällar och tröjor där jag såg henne sist.
Precis när jag svängde ur skogen ringer telefonen från Slöinge Djursjukhus och jag fattar ju så klart att det är något. De meddelar att de har Vinna där och att de håller på att kolla henne. Tror aldrig jag har kört så fort någonsin som jag gjorde. Väl framme så fick jag beskedet att hon sprungit ur skogen rakt framför en bil som tur var kördes av en veterinär. Inga synliga skador, lite halt fram, trött och mycket smutsig. MEN jag är bara så otroligt glad att ha henne hemma igen, mattes hjärta.
FÖRE
EFTER
2 kommentarer:
Usch vilken mardröm!! Skönt att det löste sig!
Skönt att det var ett lyckligt slut på det äventyret....
Mardrömsläge!
Skicka en kommentar