En av dessa situationer jag tycker man stöter på mest är det här när man ska träna dirigeringar/linjetag. Alla är ju så klart salig på sin egen tro och jag säger inte så mycket om det alls, man får göra precis som man vill och efter vilken metod man väljer men jag förstår inte att man inte ställer sig frågan VARFÖR man gör det? Idag handlar det för många om längden på linjerna, kan man skicka på 300 meter så betyder det att hunden är fantastiskt duktig, vilket den ju säkert är också jag ifrågasätter absolut inte det, utan det jag undrar är varför den måste springa 300 meter på en linje som är en ganska otypisk jaktsituation i mitt tycke.
Jag råkade själv ut för en liknande situation på en samträning vi hade här hemma för mina valpköpare där jag själv hade gjort upplägget - så finns ingen annan att skylla på - där vi gick runt på fälten här nere och kastade ut fyra olika områden. Från där jag suttit i köket och planerat det :-/ så såg det helt överkomligt ut men när vi väl kom rum och ställde upp så insåg jag ju själv att några av de här linjerna blivit galet långa. Det är väl inga problem i sig då man bara kan gå närmre men så kommer ju de där tankarna in "det ska gå" "hade ju varit skit coolt om man bara sätter den". Det skulle visa sig gå ganska så bra för de flesta av hundarna då de ju hade ett bra minne och de flesta löste det på ett väldigt fint sätt.
Det var efter detta som vi började diskutera runt just detta med träning, trender och då framför allt när det gäller dirigeringarna. Många hade säkert tyckt att detta var en kanon träning men för mig så blev det egentligen bara en slask träning, nu menar jag inte att det var en dålig träning för hundarna och förarna men om man börjar fundera på Hur det kunde sett ut? istället för hur det blev så hamnar man i ett helt annat läge där jag tror att de flesta hade känt att de misslyckats.
OM nu hunden inte hade tagit linjen fullt ut? Vad hade man kunnat göra då? Har du styrsel på din hund ute på 200-300 meter? Jag fick lära mig i ett tidigt skede att man brukar träna längd för att se hur många meter hunden har i benen. Det som slog mig nu är ju att det spelar ju ingen roll om hunden kan springa så långt om du inte kan kontrollera den på de avstånden. Kanske man i stället ska ställa sig frågan Hur många meter har min hund i benen tillsammans med mig, där jag fortfarande kan kontrollera hunden?
Jag säger inte att jag har rätt men jag tycker att man ska fundera innan man går ut och tränar med sina fyrbenta vänner på varför man gör saker och inte bara för att någon säger det. Är det inte mycket trevligare att kunna skicka på en linje på 100 meter och fortfarande ha kontroll över situationen än att skicka på 300 meter och be till någon övre makt att hunden ska komma ihåg linjen och gå rakt för att man tappar kontrollen?
Avslutningsvis så påstår jag inte att det inte finns förare som har full kontroll på sina hundar på så långa avstånd, det jag vet är att jag har inte det idag! Visst hoppas jag ha det i framtiden men det är ju just därför som du måste bygga upp detta genom att träna på och bygga hunden. Hitta ditt eget sätt att träna hund på, gör inte som alla andra säger bara för att, utan ställ dig frågan VARFÖR gör jag så? Jag tror verkligen att när man börjar ställa sig frågan VARFÖR? Det är då man växer som hundtränare för först då kan man ha en plan B, plan C...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar