NYTT JOBB OCH BRÖLLOPSDAG!!!

WOW, vilken dag det blev. Inte nog med att vi skulle fira vår 13:e bröllopsdag med lite god mat och mys nu efter ett mycket trevligt telefonsamtal så blev det med ens fler saker att fira.

 

Jag fick jobbet som jag sökt och ska nu efter 15 år säga hej då till Getinge Hemtjänst och påbörja ny karriär på natten i Oskarström. Kan inte nog beskriva hur lycklig jag är!!!

 

UPP SOM EN SOL - NER SOM EN PANNKAKA!

Som vanligt så ska man väl inte få gå runt och mysa allt för länge :-/ Idag har vi fått besked som kommer att påverka vår familjs framtid på ett helt nytt sätt. Det kommer att ordna sig det vet jag och i mångt och mycket så är det ju alltid bättre att veta men när man ska möta något som man själv känner sig så okunnig på så är jag inte riktigt tillfreds.

Kommer nog inte bli speciellt mycket sömn i natt då tankarna snurrar för fullt, vad ska jag ha för strategi för att möta detta?!? Många frågetecken är det och jag förstår att det här inlägget är högst kryptiskt men just nu kan jag inte riktigt dela med mig av vad som hänt med hänsyn till andra berörda. Vi får väl se hur det blir när allt landat lite...

Ta hand om er där ute!

ATT LEVA MED ADHD!

För er som bara är intresserade av mina/våra hundar så kan jag rekommendera er att sluta läsa nu och göra något annat. Detta blogginlägget kommer inte handla om hundar, det kommer inte handla om träningstips utan det kommer att handla om precis som rubriken säger "hur det är att leva med ADHD" på olika plan. 

 


Det är lite intressant för skulle man ändå dra paralleller till hundarna och framför allt till aveln så kan jag bara kort konstatera att jag skulle aldrig fått skaffa barn. Kanske är detta något som vi ända ska ta med oss även i hundaveln vad som är väsentligt och inte, nåja nog om det .

Jag är uppvuxen i en ganska rörig barndom med många fosterfamiljer som relaterade i att när jag var 16 år så flyttade jag hemifrån. Jag har tre syskon ( halv syskon med samma mamma ) där två i alla fall har ADHD och den tredje är jag ganska övertygad om har det med.

Som många vet så har jag en dotter som har ADHD och som vi fick diagnos på för ungefär 6 år sedan. vi går ju regelbundet inne på BUP med henne och jobbar med psykologer, KBT terapeuter och läkare. Under hela tiden hon varit där inne så har jag inte kunnat hjälpa att sitta och fundera på och sväva iväg i egna tankar om mig själv. Så många av dessa saker stämde överens även på mig och hur jag är och hanterar saker. Dock ska man ha med sig att de flesta människor kan nog få sig själva att stämma in på en ADHD diagnos om man bara vill men brytpunkten för mig kom när vi diskuterade ärftlighet. Man har idag kommit fram till att det ligger hög ärftlighetsgrad när det gäller ADHD och även en del andra neurologiska sjukdomar/handikapp.

Min första tanke var att "vad ska alla tycka nu? De kanske inte tror jag klarar av saker? " FAST jag är ju precis samma människa som innan med eller utan ADHD så därför har jag valt att dela med mig för att jag tror att det finns många fler som kämpar med ADHD på olika plan.

För mig är ADHD inte en sjukdom det är ett handikapp. Det är inget fel på människor som har ADHD de tänker oftast bara inte som alla andra. Allt går mycket fortare och man ser saker som inte andra ens tänker på. Jag kommer under inläggets gång ge några exempel på hur det kan se ut.

Exempel: Jag stod och diskuterade arbete med några kollegor på jobbet och vi var ganska inne i denna diskussion. Helt plötsligt när jag står och lyssnar så upptäcker jag att det är nymålade vita fläckar i taket, ingen annan ser detta, ingen annan bryr sig. MEN jag ser det och det stör vilket gör att jag får en känsla av att jag måste dela med mig. Jag avbryter diskussionen för att informera de om att det finns vita fläckar i taket...

Jag hade ingen aning om att jag kunde ha ADHD när jag var i tonåren. Det man kunde se var nog att jag var lite "vildare" än många andra också att min verklighet kanske inte alltid såg ut som andras. Det gjorde ju att man ofta hamnade i jobbiga situationer där enda sättet att ta sig ur var att dra en liten vit lögn som man tyckte. Dock hade dessa små vita lögner en tendens att hopa sig och växa i stor skala vilket inte alltid var så lätt att reda ut.

Precis som mina bröder så hade vi en tonårstid som färgades mer eller mindre av svårigheter att se skillnad på RÄTT/FEL. Det tog sig utryck på olika sätt för oss och människor runt omkring oss skyllde allt på att vi hade haft en jobbig barndom. Tänk om mana redan här hade reagerat och tagit tag i oss så kanske saker och ting hade sett annorlunda ut.

Jag är otroligt glad och stolt över mig själv att jag fightades för min dotter när BVC sa att det kommer hon växa ifrån etc. Jag stod på mig och sökte hjälp själv, kämpade och stred och det ledde också till att diagnos kom och vi kunde börja medicinera. Idag så fungerar hon fantastiskt i skolan och kan koncentrera sig, klarar av att göra proven och det med fina resultat. Drömmen om att få gå på hundgymnasium är inte längre bara en dröm utan faktiskt ett realistiskt mål.

Varför delar jag med mig av detta då? Jo för att fler människor ska försåt att man är inte "dum" för att man har ADHD man är bara inte som alla andra och vem vill vara det. För min egen del så handlar det nog också om att ventilera och få visa att det går att lev bra med ADHD man måste bara hitta sitt sätt och skapa sig en struktur.

Vissa människor kan nog uppleva mig som ett "kontroll freak" och det är jag nog också i vissa fall då jag inte får vardagen att fungera annars. Jag går från 0-100 på några sekunder om saker ändras från det normala och rutiner bryts. Det är otroligt viktigt att saker och ting flyter på och att rutiner och planer jag satt upp hålls. Jag har svårt för snabba förändringar och det tar tid innan jag anpassar mig, under den tiden så är jag inte alltid så lätt att ha att göra med :-/

Exempel: När jag ska åka och handla så behöver jag ha MINA listor. Jag gör först en veckomatsedel där jag sedan skriver upp allt som behövs köpas på datorn. Två färger används Svart för sådant som tillhör veckan och rött för sådant som vi alltid ska ha hemma, Denna checkas av och redigeras och sedan kan jag åka och handla utan problem. Har åkt utan  lista någon gång och det slutar för det mesta med att vi har alldeles för mycket mat med oss hem och det blir  onödigt dyrt att handla.

Jag vill med detta visa att det GÅR att leva ett härligt liv trots att man har ADHD, man måste bara hitta sina vägar, omge sig med härliga människor och tycka om sig själv. Jag har börjat komma dit nu, när man inser att så här fungerar jag! Allt handlar om att hitta strategier så fungerar vardagen och livet fint. Kanske jag också med detta vill öka förståelsen för att när man t.ex. brusar upp så är det inte kanske alltid egentligen för att man är arg, det är bara att det inte blivit som man tänkt sig.

Jag hoppas att ni som dömt ner folk med ADHD kan ändra er och se oss som en tillgång. De flesta med ADHD är riktigt skärpta och rent fantastiska om de bara hamnar i rätt miljö med rätt förutsättningar, glöm inte det...

MAN ÄGER RÄTTEN ÖVER SIN EGEN LYCKA...

Ibland kan jag sitta och fundera över vissa saker hur det alltid/ofta är så att samma människa drabbas av så mycket saker, i detta fallet jag själv. Har väl inte undgått någon att 2013 helt enkelt inte var mitt år! Kom  att tänka på detta extra mycket när jag läste ett annat inlägg på FB som handlade om kodord inom hundträningen och kände spontant att så är det ju även i livet.

Jag har många gånger sagt att hur kan detta hända mig? Varför händer allt alltid mig? etc. etc Men är det verkligen bara så att jag har otur?!? eller är man faktiskt en stor bidragande orsak själv. Nu menar jag inte att man kan påverka allt som händer en MEN man kan välja hur man hanterar det. Jag har en tendens att backa tillbaka, tycka synd om mig själv och framför allt älta saker. Att ofta tro att man inte är uppskattad och framför allt överanalysera saker. Allt detta tar mycket, mycket tid från mig som jag egentligen hade kunnat lägga på saker som är viktiga.

Jag tänker därför återta rätten att vara LYCKLIG! Bort med alla energitjuvar och faktiskt uppskatta de människor runt omkring mig som betyder något. Att försöka lära mig att inte lägga så stor vikt vid små bagateller och att fokusera på det jag kan påverka istället för att älta det som redan varit.

Så till en början vill jag TACKA Lena för denna fantastiskt fina bukett med rosor som jag fick, det värmde :-D

MED DETTA I HUVUDET...

... går jag och lägger mig och tänker på att jag kanske skonat många andra ;-)

 

 

GOD NATT!

TREVLIG FREDAG!

IMORGON ÄR FÖRSTA DAGEN PÅ RESTEN AV MITT LIV!

Försöker mantra mig med detta och blicka framåt istället för bakåt. Det som varit kan jag ändå inte förändra och då är det bättre och lägga tiden på det som går att förändra. Nya tag, positiv anda och så siktar vi framåt :-D
 

NÄR LIVET VILL ANNORLUNDA...

Den sista tiden har varit väldigt tuff för mig, väggen har varit äckligt nära och det är många faktorer som har påverkat. Energin har inte funnits där och tårkanalerna är nog nu mer än tomma. Jobbet, relationer, ja livet allmänt har varit tufft. Den sista lilla energin man haft har man lagt på att träna hundarna så gott det går men när tankarna är någon annanstans så är det inte så lätt...

Vissa bitar har jag tagit tag i nu och det känns redan så otroligt mycket bättre. Tänk vad det kan göra att man faktiskt bara pratar med varandra. Att få en klapp på ryggen när man går förbi, få en blick som säger att det är VI. Känner mig fånigt lycklig och nästan nykär igen och kanske är det så att man måste nå botten för att kunna ta sig upp igen.

Jag tror att det blir kanske lite lättare att hantera de andra orosmomenten i tillvaron när det privat har fallit på plats. Jobb situationen är ju som den är men jag känner mig ändå starkare nu och kanske jag även denna gången lyckas forcera ner den där väggen och komma ut starkare än tidigare. Det är väl som de säger det som inte dödar det härdar...

Bloggen är det första som tar stryk när inte tiden och energin finns men jag hoppas att jag ska kunna hitta lusten till även detta igen. Nog med gnäll nu och så siktar vi framåt!