Väl tillbaka fick hundarna pusta ut och sedan begav vi oss till skogen. Vid det första spåret stog jag mest och små skrattade då Zeke verkligen var Zeke. Frustrerad skuttandes då han inte förstod vad han skulle göra. Men OJ vad snabbt han fattade nu. 3 spår - små - senare så spårade han jättefint. nu är vi heltaggade och tar sikte mot apellen. Håll i hatten, hunden kan ju spåra :-)
1 kommentar:
Klart han kan spåra!
Skicka en kommentar