Då tog vi tag i saken idag och satte oss i bilen och styrde mot
kvibille. Har ju inte träffat Kims "nya"
- inte så ny - ännu så nu var det
dax. Ett jättefint hus hade de hittat stort och rejält. Stannade längre än som var tänkt och för deras del blev det väl nästan uppe
sittar rekord ;-) men efter
en kopp te och mycket trevliga diskussioner och en hel del skratt så var det tid för oss att bege oss. Kan verkligen säg att jag kommer komma tillbaka
- oavsett om ni vill eller ej - då jag tyckte det var super trevligt.
1 kommentar:
Ja man lider verkligen när man ser sina älsklingar ha ont. Önskar man kunde ta deras smärta istället. Ozzy har dessutom en hudsjukdom (SA) som ställer till det. Men vi kämpar på.
Sänder kramisar till er som fick ta bort eran hund, saknaden måste vara enerom.
Kramisar! Carina T
Skicka en kommentar