NÄR LIVET VILL ANNORLUNDA...

Den sista tiden har varit väldigt tuff för mig, väggen har varit äckligt nära och det är många faktorer som har påverkat. Energin har inte funnits där och tårkanalerna är nog nu mer än tomma. Jobbet, relationer, ja livet allmänt har varit tufft. Den sista lilla energin man haft har man lagt på att träna hundarna så gott det går men när tankarna är någon annanstans så är det inte så lätt...

Vissa bitar har jag tagit tag i nu och det känns redan så otroligt mycket bättre. Tänk vad det kan göra att man faktiskt bara pratar med varandra. Att få en klapp på ryggen när man går förbi, få en blick som säger att det är VI. Känner mig fånigt lycklig och nästan nykär igen och kanske är det så att man måste nå botten för att kunna ta sig upp igen.

Jag tror att det blir kanske lite lättare att hantera de andra orosmomenten i tillvaron när det privat har fallit på plats. Jobb situationen är ju som den är men jag känner mig ändå starkare nu och kanske jag även denna gången lyckas forcera ner den där väggen och komma ut starkare än tidigare. Det är väl som de säger det som inte dödar det härdar...

Bloggen är det första som tar stryk när inte tiden och energin finns men jag hoppas att jag ska kunna hitta lusten till även detta igen. Nog med gnäll nu och så siktar vi framåt!