ATT LEVA MED PRESTATIONSÅNGEST...

Många pratar om tävlingsnerver, prestationsångest etc, men jag kan bara konstatera att jag lever med ständig prestationsångest oavsett vad jag tar mig för. Är fullt medveten om att det inte är ett angenämnt problem - tro mig! - utan snarare så skapar det allt som oftast stora problem för mig. När jag tänker tillbaka har det nog egentligen alltid varit så. Kan minnas redan på mellanstadiet när det var idrott och jag ALLTID var tvåa på allt, prestationsångesten som kom utav att aldrig vara bäst har följt mig i livet efter det. Brukar själv skoja om det och kalla mig för den ständiga tvåan men det är med viss sanning bakom som man försöker rädda sig för att inte bli besviken.

Varför allt detta dravel då?
Jo det är bara att konstatera att även i arbetslivet och nu när det gäller min lilla hobbyverksamhet med snoddarna så kommer prestations ångesten som ett brev på posten. Nu ska de två första snoddarna iväg på posten och ångesten är stor. Rädslan av att folk inte ska bli nöjda är sjukt tung och mina krav på hur jag vill att det ska se ut är stora, kanske för stora i detta fallet.

Nåja, kanske jag också lär mig någon dag och jag kanske får se detta som en form av terapi. Skulle nog verkligen behöva gå i lite terapi gällande detta då jag egentligen tror att mycket grundar sig på saker som hänt tidigare i livet, tips någon?!?

Nog om detta, nu blir det kudden :-D