Ibland kan jag bli lite irriterad på mig själv, ja det är sant ;-) Jag kan vara enveten som en gris i stället för att på direkten sätta mig ner och fundera på vad som hände. När det gällde Jaga som varit spontan på vilt sedan honv ar liten hade vi nu planerat för provstart och sökträning låg på programmet. Eftersoma tt hon varit lite slarvig med sina grepp så tänkte jag att här ska vi använda stora vilt så att hon lär sig att bära ordentligt.
Den planen är det inget fel på... MEN det finns stora vilt och sedan finns det STORA vilt. Jag valde ju givetvis då en gigantisk mås och en kanin dummy stor som en hare. Är man liten, orutinerad och väger typ 17 kg så innebär det att man får slita ganska så mycket för att få in dessa vilt. Detta i kombination med att man kanske inte är helt säker på vad "sök" betyder skapade en osäkerhet som gjorde att hon helt plötsligt gick ifrån dessa två vilt men tog allt annat fint. Efter att ha envisats med att hon skulle ta dessa så lyckades jag med det och när de låg som på linjetag så var det inga problem.
Efter att ha funderat ett tag och sedan bollat med lite kloka personer så insåg jag hur fel jag tänkte! Tur var väl det...
Jag tänker som så här: Om du är höjdrädd och ska lära dig att hantera det så börjar man kanske inte med att gå upp på 10:ans trampolin för att hoppa, eller?!? Nej hade det varit jag så hade jag givetvis börjat på 1:ans och jobbat mig uppåt när säkerheten för det kom.
Så, väck med alla gigantiska vilt och fram med de små, sedan öka på med lite större när mer säkerhet finns. Herregud att jag inte tänkte så här från början!!! 1 vecka senare så är det inga som helst problem att plocka vilt längre. Någon gång kan hon "rätta" till greppet men annars spontana upptag, full fart och allt vilt i hand. Gud vad allt blir så mycket lättare om man bara tänker till!
Se själva...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar