LYCKA ÄR ATT FÅ JAGA!

Då har Jaga fått debutera att Jaga ;-) Nej skämt å sido men idag var det premiär för oss på riktig andjakt och jag var väldigt spänd och förväntansfull över hur hon skulle tackla det. Vi gick som "praktikanter" och var bara med för att lära oss och känna av situationen. Känns alltid skönt med ny ung hund att man inte har tvång på sig att apportera om man inte vill utan man har rätt att "träna" på situationen. Ännu bättre är det ju så klart att man får ha en rutinerad apportör jämte sig som stöd och support under hela jakten. 

Det började med genomgång av hur upplägget skulle vara samt säkerhet och annan viktig information. Efter genomgången bjöds det på en helt fantastisk god lunch och man kan verkligen säg att man var mätt och belåten när vi satte oss i bilarna för att åka ut till första såten.

När vi kom fram till första såten så blev vi placerade ute på en grusväg tillsammans med några andra apportörer och tre skyttar. Efter en stund så började de skjuta och de sköt ganska så mycket. Ljuden från skotten slog runt och det lät väldigt högt. Efter en stund märkte jag på lillpluttan att hon inte var tillfreds. Hon förstod inte alls vad som  hände och jag var både chockad och förvånad då det verkligen inte fanns på min världskarta alls. Vi jobbade oss igenom det tillsammans och fick stöd och hjälp från de andra och hon satt kvar och blev lugnare och lugnare men fortfarande inte helt övertygad om att det här var rätt. Jag har aldrig haft någon hund som över huvud taget reagerat på skott så jag var väldigt oförstående och fundersam. 

När vi sedan åkte därifrån till nästa såt tänkte jag att vi får se hur det går och göra en plan utifrån det. På denna såten var hon hur cool som helst man kunde inte tro det var samma hund. Tyvärr trillade det inga änder just där vi stod men hon fick gå och efter apportera de som trillat i vattnet och det gjorde hon superfint, mattes hjärta.

Tredje såten hade jag henne okopplad och det är skönt att se att stadgan och fotgåendet är på plats även i skarpt läge. Hon var uppmärksam och följde verkligen fåglarna i luften. På denna såten gick det ner en and till vänster om oss som jag skickade henne på. När hon var på väg ut såg vi att det kom en annan hund på väg till samma and. Men här var hon tuffare än jag trodde för icke så nicke att hon tänkte missa den och hon fick tag i den anden för den andra hunden och lämnade av fint till mig. Härligt att se att avlämningar och vilthantering även den fungerar fint i skarpt läge.

På sista såten fick hundarna verkligen bekänna färg då det sköts betydligt fler skott och så även fåglar. Här fick hon möjlighet att testa på att apportera skammade fåglar och första gången blev hon lite förvånade när den började flaxa men hon löste det och apporterade även några fåglar till fint, duktiga lilla Jaga.

Jag är så otroligt glad att hon släppte det som hände i början och visade att med lite mer erfarenhet så är hon en duktig apportör som tar både döda och skammade fåglar. Lugnet och stadgan finns där, fin vilthantering och avlämningar likaså. Jag förstår fortfarande inte riktigt vad som hände på första såten, om det var så att hon helt enkelt inte heller förstod vad som hände för efter det var det som sagt var inga problem, man kunde inte tro att det hänt. Känns härligt att hon löste det så bra som hon gjorde och känns lovande inför framtiden. 

INTE SÅ LÄTT ALLTID NÄR MAN ÄR LITEN :-)