FULLT UPP!

Ledig dag idag men givetvis vaknar man ju precis lika tidigt som alltid :-/

Veckan består utav jobb, hundträning och en massa besök utav eventuella blivande valpköpare. Man blir så otroligt glad när så många trevliga och ambitiösa människor är intresserad av att köpa valp efter min lilla råtta och hennes blivande kavaljer.

Det börjar ju snart dra ihop sig tänker jag till löp men som vanligt så kan hon ju vara lite lurig så det är bara vänta och vänta. Det är ju det här med valpar / parning / löp som kan beskrivas med ett endaste väntande. Man väntar på löp, sedan väntar man på parning, väntar på ultraljud, väntar på valpar and so on. MEN det är ju också det som gör det så himla spännande och roligt.

Vinna visar sig som vanligt - enligt mitt tycke - från sin vanliga charmiga sida när vi har besökare här, kelen och avslappnad och full fart när vi ska träna. Det är alltid lika kul  att få höra att de tycker hon är lika fantastisk som jag tycker. Jag är ju trots allt högst partisk ;-)

Lånad bild från Andrea

TIDEN BARA RINNER IVÄG...

Kan inte riktigt förstå vart all tid tar vägen. Har jobbat riktigt mycket den sista tiden och börjar verkligen att känna mig sliten. Nu är ytterligare en jobb helg avverkad och jag hoppas det ska bli lite lugnare framöver.

Mycket tid läggs nu på att fokusera på den nya utredningen som vi ska göra på Jonna. Vi har också BUP hemma hos oss en gång i veckan för att vi ska försöka hitta strategier för hur vi ska hantera allt och det i kombination till många besök i stan gör att det finns inte så mycket tid över till annat just nu.

Har ändå försökt få till lite små träning med hundarna men det blir ganska begränsat då det ju är så himla mörkt hela tiden :-/ Det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem, har dock fått uppsatt en lampa i uterummet nu så det ska gå att träna lite grann där.

I övrigt så har vi haft härliga besök utav eventuella blivande valpköpare och jag måste säg att det är så kul att det är ett så stort intresse även för denna kullen. Tycker att Vinna sköter sig och visar verkligen hur hon är på både de bra sidorna men även de dåliga, som enligt mig dock är lätt räknade ;-)

Imorgon blir det ytterligare ett besök från en blivande valpköpare och sedan ska jag vara LEEEEEDIG!

Sov Gott alla!

TRÄNING I LOTUSHALLEN

Ikväll så har jag och tjejerna varit i Lotushallen och tränat lite tillsammans med Lena och Abbe. Abbe är ju Knallas bror och är bara så lik sin mor till utseendet, fina pöjken!

Är riktigt imponerad av hur de skötte sig i hallen. Båda två kunde träna samtidigt utan att ta till bus racet och jag är mycket nöjd med vilket fokus Knalla hade på vad vi skulle göra. Som sagt kanske kan bli en lite lydnadshund någon gång ändå.

Lilla råttan var hetare än hetast och det var nog mer tassar i luften än marken under det så kallade fria följet :-O Ska vi ut på lydnadsplan så har vi en hel del att ta igen och reparera. Har goa människor runt omkring mig så det ska nog lösa sig och vi ska bara sätta upp en plan för hur vi ska gå vidare så tänker jag att det ska nog ordna sig ;-)

Så det blev en härlig träning med mina tjejer och sedan var det bara hem och avlösa Martin som idag börjat valpkurs med lilla LITA, spännande att höra hur de haft det :-D

ATT LEVA MED ADHD!

För er som bara är intresserade av mina/våra hundar så kan jag rekommendera er att sluta läsa nu och göra något annat. Detta blogginlägget kommer inte handla om hundar, det kommer inte handla om träningstips utan det kommer att handla om precis som rubriken säger "hur det är att leva med ADHD" på olika plan. 

 


Det är lite intressant för skulle man ändå dra paralleller till hundarna och framför allt till aveln så kan jag bara kort konstatera att jag skulle aldrig fått skaffa barn. Kanske är detta något som vi ända ska ta med oss även i hundaveln vad som är väsentligt och inte, nåja nog om det .

Jag är uppvuxen i en ganska rörig barndom med många fosterfamiljer som relaterade i att när jag var 16 år så flyttade jag hemifrån. Jag har tre syskon ( halv syskon med samma mamma ) där två i alla fall har ADHD och den tredje är jag ganska övertygad om har det med.

Som många vet så har jag en dotter som har ADHD och som vi fick diagnos på för ungefär 6 år sedan. vi går ju regelbundet inne på BUP med henne och jobbar med psykologer, KBT terapeuter och läkare. Under hela tiden hon varit där inne så har jag inte kunnat hjälpa att sitta och fundera på och sväva iväg i egna tankar om mig själv. Så många av dessa saker stämde överens även på mig och hur jag är och hanterar saker. Dock ska man ha med sig att de flesta människor kan nog få sig själva att stämma in på en ADHD diagnos om man bara vill men brytpunkten för mig kom när vi diskuterade ärftlighet. Man har idag kommit fram till att det ligger hög ärftlighetsgrad när det gäller ADHD och även en del andra neurologiska sjukdomar/handikapp.

Min första tanke var att "vad ska alla tycka nu? De kanske inte tror jag klarar av saker? " FAST jag är ju precis samma människa som innan med eller utan ADHD så därför har jag valt att dela med mig för att jag tror att det finns många fler som kämpar med ADHD på olika plan.

För mig är ADHD inte en sjukdom det är ett handikapp. Det är inget fel på människor som har ADHD de tänker oftast bara inte som alla andra. Allt går mycket fortare och man ser saker som inte andra ens tänker på. Jag kommer under inläggets gång ge några exempel på hur det kan se ut.

Exempel: Jag stod och diskuterade arbete med några kollegor på jobbet och vi var ganska inne i denna diskussion. Helt plötsligt när jag står och lyssnar så upptäcker jag att det är nymålade vita fläckar i taket, ingen annan ser detta, ingen annan bryr sig. MEN jag ser det och det stör vilket gör att jag får en känsla av att jag måste dela med mig. Jag avbryter diskussionen för att informera de om att det finns vita fläckar i taket...

Jag hade ingen aning om att jag kunde ha ADHD när jag var i tonåren. Det man kunde se var nog att jag var lite "vildare" än många andra också att min verklighet kanske inte alltid såg ut som andras. Det gjorde ju att man ofta hamnade i jobbiga situationer där enda sättet att ta sig ur var att dra en liten vit lögn som man tyckte. Dock hade dessa små vita lögner en tendens att hopa sig och växa i stor skala vilket inte alltid var så lätt att reda ut.

Precis som mina bröder så hade vi en tonårstid som färgades mer eller mindre av svårigheter att se skillnad på RÄTT/FEL. Det tog sig utryck på olika sätt för oss och människor runt omkring oss skyllde allt på att vi hade haft en jobbig barndom. Tänk om mana redan här hade reagerat och tagit tag i oss så kanske saker och ting hade sett annorlunda ut.

Jag är otroligt glad och stolt över mig själv att jag fightades för min dotter när BVC sa att det kommer hon växa ifrån etc. Jag stod på mig och sökte hjälp själv, kämpade och stred och det ledde också till att diagnos kom och vi kunde börja medicinera. Idag så fungerar hon fantastiskt i skolan och kan koncentrera sig, klarar av att göra proven och det med fina resultat. Drömmen om att få gå på hundgymnasium är inte längre bara en dröm utan faktiskt ett realistiskt mål.

Varför delar jag med mig av detta då? Jo för att fler människor ska försåt att man är inte "dum" för att man har ADHD man är bara inte som alla andra och vem vill vara det. För min egen del så handlar det nog också om att ventilera och få visa att det går att lev bra med ADHD man måste bara hitta sitt sätt och skapa sig en struktur.

Vissa människor kan nog uppleva mig som ett "kontroll freak" och det är jag nog också i vissa fall då jag inte får vardagen att fungera annars. Jag går från 0-100 på några sekunder om saker ändras från det normala och rutiner bryts. Det är otroligt viktigt att saker och ting flyter på och att rutiner och planer jag satt upp hålls. Jag har svårt för snabba förändringar och det tar tid innan jag anpassar mig, under den tiden så är jag inte alltid så lätt att ha att göra med :-/

Exempel: När jag ska åka och handla så behöver jag ha MINA listor. Jag gör först en veckomatsedel där jag sedan skriver upp allt som behövs köpas på datorn. Två färger används Svart för sådant som tillhör veckan och rött för sådant som vi alltid ska ha hemma, Denna checkas av och redigeras och sedan kan jag åka och handla utan problem. Har åkt utan  lista någon gång och det slutar för det mesta med att vi har alldeles för mycket mat med oss hem och det blir  onödigt dyrt att handla.

Jag vill med detta visa att det GÅR att leva ett härligt liv trots att man har ADHD, man måste bara hitta sina vägar, omge sig med härliga människor och tycka om sig själv. Jag har börjat komma dit nu, när man inser att så här fungerar jag! Allt handlar om att hitta strategier så fungerar vardagen och livet fint. Kanske jag också med detta vill öka förståelsen för att när man t.ex. brusar upp så är det inte kanske alltid egentligen för att man är arg, det är bara att det inte blivit som man tänkt sig.

Jag hoppas att ni som dömt ner folk med ADHD kan ändra er och se oss som en tillgång. De flesta med ADHD är riktigt skärpta och rent fantastiska om de bara hamnar i rätt miljö med rätt förutsättningar, glöm inte det...

KAN DET VARA SÅ ATT DET BOR EN LITEN LYDNADSHUND I HENNE ?!?

Då vi kommer gå i vintervila i jakten till viss del så tänkte jag att vi skulle roa oss med lite annat. Hur seriöst det blir har jag ingen aning om men efter dagens lilla sväng med lilla loppan så känns det ju hoppfullt. Vem vet kanske det i alla fall blir en start i Lydnadsklass 1 :-O

VI SAMLAR IHOP OSS IGEN!

Efter tunga besked, en lite annorlunda helg som inte alls blev som jag tänkt mig så ska jag försöka komma tillbaka nu och ta tag i lite saker. Kortisonet har börjat värka och allt känns lite lättare och nu sadlar vi om lite här i vinter och ska försöka ta tag i lite lydnadsträning, får väl se hur mycket det blir till slut ;-)

Som tur är när det är lite tungt så har jag lilla Knalla som ställer upp och piggar upp mig. Idag gjorde hon så mycket fina saker så det finns nog hopp :-)

TRÅKIGA BESKED, MEN SAMTIDIGT SKÖNT!

Visst är det alltid tråkigt att få besked om att man inte mår väl. Dock kan jag ju känna att det vet man ju redan oftast annars hade man ju inte sökt läkarvård.

Jag har under flera års tid kämpat med värk i framför allt fingrar och knät men inte fått några besked eller hjälp utav min husläkare. Höst/Vinter är alltid en tuffare tid då mina leder reagerar negativt på kyla. Den senaste tiden har jag fått starka smärtor i tårna så nu vände jag mig in till movement i Halmstad i stället.

En mycket sympatisk läkare gav mig klara besked på direkten. Jag har ledreumatism där det bildas inflammation i ledkapseln på vissa ställen bland annat i tålederna. Fick idag kortisonsprutor i stortårna då det är de som är värst. Knäna ska få special behandling och få genomgå en MR röntgen.

Det som var tråkigt var att fingrarna går det i daxläget inte att göra något åt. Jag har dessutom över rörliga leder vilket han förklarade var svaret på varför fingrarna låser sig. Detta kunde också vara anledningen till smärtan i höften och ryggen.

Trots allt så känns det ändå skönt att veta. Nu är det så här och det är i get jag bara inbillat mig.

DET ÄR JOBBIGT ATT JOBBA!

Jag har förmånen att ibland ha möjligheten att ta med mina valpar till mitt jobb. Det är mycket uppskattat av både kollegor och äldre - synd att man inte alltid fick ha det så - och så även av valparna. Givetvis får de inte springa hej vilt men det brukar bli lite kontorsjobb och träff med någon/några kunder och massa gos av både kollegor och från andra som jobbar i vårt team.

Mycket får man då vara med om och det kan vara rätt så stor turbulens i bland och högt i tak. Skjutdörrar som går, hissar, golv galler olika underlag mm.
Vinna fick vara med mig väldigt mycket på jobbet, var i princip med hela första halvåret och det är så härligt att se hur snabbt de förstår att när matte går då är det vila som gäller och när matte kommer då händer det grejer. En som blixtsnabbt förstod detta konceptet och var helt oberörd utav situationen var LITA, trött blev man dock :-D

MED ENDAST 4 DAGAR KVAR...

... så konstaterade jag att det kanske hade varit bra om vi hade tränat lite lydnad någon gång innan tävlingen :-O När jag anmälde oss så kändes det som en mycket bra och stabil plan men på något sätt så kommer jag inte ut för att göra de där lydnadspassen och nu är det som sagt bara fyra dagar kvar. Är detta typiskt mig, ja absolut! - skäms lite - Men jag har fortfarande en vision om att jag ska bli bättre ;-)

Vinna dock skötte sig betydligt bättre än vad jag gjorde, det var nästan så jag kände ett tag att det kanske är bättre att vi inte tränar. Nej skämt åsido, MEN hon gjorde faktiskt många riktigt bra saker idag som vi kämpat mycket med innan. Tugget var minimalt idag och INGET gräsätande, man kan ju bara hoppas nu att detta är något hon kommer ihåg var fördelaktigt och ser det som en vinst att låta bli.

Visst var inte allt perfekt och vi klantade oss båda två lite här och där men överlag är jag mycket nöjd med henne med tanke på all utebliven träning. Fria följet vågade vi oss dock inte på alls då jag kände hur gasad hon var på de små transporterna och plogade sig fram, här blir det nog inga stilpoäng kan jag lova. Ja, Ja jag säger som domaren sa på jaktprovet " en mycket levnadsglad liten goldentik som njuter av att arbeta länge och mycket"

VATTENDIRIGERING PÅ TVÅ OLIKA VIS

Idag så var vi i Hishult igen och träande och passade på att köra igenom öppenklass rutan igen. Vinna skötte sig fantastiskt bra såååå synd att det inte var prov dag idag.

Dock så har vi ju problem med den där nedrans vattendirigeringen :-/ Idag valde jag dock att fighta mig igenom den och till slut så löste vi det, det var inte vackert MEN hon tog sig över.



Efter att vi tränat vidare och Vinna var den enda hunden som tog sig över så testade jag och skicka henne igen. Betydligt snyggar då :-D