DET ÄR JAG OCH VÅGA....

Känner mig ungefär som Våga efter måndagens sedering vid röntgen. Efter att ha jobbat det lilla passet 06:30-19:30 under hög press och stress så är jag helt slut. I tisdags så fick jag näsblod på jobbet då allt körde ihop sig och jag är glad att jag har klarat mig från det idag.

Det är otroligt svårt att hitta balansen mellan, plikt/ansvar/skyldighet och familj/liv/hundar känner jag nu. Man åker när det är mörkt och man kommer hem när det är dax att gå och lägga sig. Man säger att det är tillfälligt men är benägen att hålla med Martin om att det varit så här under en lång tid nu, kanske allt för lång egentligen. Imorgon sk ajag in till kommunhälsan för besök nummer 2 får se vad de säger denna gången.

Men nu blir det till att nana kudden....