ATT GREPPA EFTER HALMSTRÅ

Varför är det så att man alltid greppar efter minsta lilla halmstrå. Egentligen så vet man ju oftast med sig att det där kommer nog faktiskt inte gå men ändå så är man där och letar efter det där sista halmstråt. Är det en överlevnadsreflex hos oss människor eller är det bara ren dumhet? Jag tror nog att det är en kombination utav de två. Det som är lite lustigt är att i slutändan så visar det sig ju allt som oftast att det är ju som man ändå trott från början och det enda man skapat då är falska förhoppningar. Tror att detta tåls att tänka på och kanske det ska ingå i mitt nya liv 2011. Var realist lev inte i drömmarna, det blir så mycket jobbigare när man faller...