VARFÖR FÅR MAN INTE VÄLJA?

Det var svaret från min M när jag satt och läste några av de  många diskussioner gällande aveln och rasen golden retriever på Facebook nu i veckan. Jag måste säg att jag är benägen att hålla med han. Varför måste det vara så att de val man gjort nödvändigtvis är fel eller rätt. Alla älskar vi ju våra hundar och är det ändå inte det som räknas oavsett vilken typ de är av.

Jag har också en ras, Golden Retreiver men tre helt skilda individer och av lite olika typer, men vad spelar det för roll? Det är ju mitt val och det är ingen annan som kommer bli påtvingad att välja som jag. Det som stör mig i alla dessa diskussioner är att man ska behöva försvara sig och sitt val oavsett vilket det är. Har du valt en utställningstyp så får du försvara varför man väljer en hund som inte kan arbeta, Har du valt DP så får du försvara varför man inte ska vara "nischad" och har du valt en av jaktlig typ så får man höra att de är inte korrekta, inte riktiga och att man valt den enkla vägen.

Jag är stolt över mitt val av hundar. Jag har gjort ett aktivt val utifrån vad jag har velat göra och kan inte se att det är något fel i det. Då tycker jag att det är mer fel att generellisera,  kan säg att man inte gjort det enkelt för sig om man har köpt en hund av jaktlig typ då man stöter på andra problem - de som känner mig vet - i stället.

Ta mina två hundar som jag tävlar till exempel i en jakt situation.

Zeke - DP - kan ibland sakna motivationen i söket varpå vi behöver träna på det. Träna på att orka, träna på att hålla fokus på uppgiften och träna på att hålla motivationen uppe. När det gäller Vinna - jaktis - så behöver man inte jobba på motivationen alls. Det är så själv belönande för henne att gå ut i ett sök så hon skulle kunna springa där i timmar utan att ge upp, viljan och motivationen att arbeta är så hög.

Baksidan då?

Jo för det finns en sådan trots att man då valt den "enkla" vägen. Zeke är otroligt förig och lugn. Lugn och sansad i alla stadge övningar och man behöver aldrig oroa sig för att han ska "knalla" eller inte komma in och lämna av. När det gäller Vinna är läget lite annat. Vi har kämpat må ni tro med att få lilla fröken att förstå att trots att självförtroendet är högt så måste man faktiskt samarbeta. Trots att man är bombsäker på sin arbets uppgift så måste man samarbeta med matte och det är svårt att bryta när arbetsviljan är så hög.

Sedan har vi även sättet att se på våra hundar idag. Om du tar lilla Vinna och ställer ut henne så kommer vi förmodligen få ett helt papper med massa diskvalificerade fel vilket säger att hon inte är något bra avelsmaterial för rasen. Men är det någon som bryr sig om alla de hundar i utställningsringen som inte apporterar är då min fråga? Vad gör de till bättre avelsdjur. För att återkomma till det ovan nämnda så skulle jag nog vilja säg som en klok kvinna sa till mig att om man väljer en golden av jaktlig typ så har man nog valt den svåra vägen. För vad händer om vi leker med tanken att du köper en golden av jaktlig typ och den inte tar vilt? Det blir ju inte någon vidare jakt karriär utav det. Kanske man skulle prova utställning då eller, eller inte?!? Har man en golden av de andra typerna så stänger man ju inte riktigt dörren på samma vis.

Det finns INGEN lätt väg när det gäller framgångsrik hundträning oavsett ras, genrer eller mål. Det krävs en bra kombo av både bra material i hunden och en bra förare som kan få fram det bästa ur sin hund. Man kan inte köpa sig framgång!

Vart vill jag komma med detta då? Kan vi inte bara inse att det är så här vår ras ser ut idag. Tre mer eller mindre olika typer, vem ska bestämma vilken det är som är den rätta. Frågar du olika människor kommer du alltid få olika svar. Jag tror att vi kanske bara får inse att vi vill och tycker olika saker med/om våran ras och jag kan bara prata för mig själv men jag tycker precis lika mycket om alla mina tre hundar oavsett typ, det är inte typen som är det viktiga för mig det är individen.