Då är man hemkommen från ett antal timmars träning i skogen. Måste säga att kroppen är helt slut och huvudet likaså. Idag skulle vi titta på de saker som inte fungerade på workingtestet vilket ju för vår del blev vatten och markeringar.
Vi började med vattenmarkeringarna och för att utmana Zeke så fick han gårdagens öppenklass markering. Han stack ut fint och blev återigen lite påverkad och sugen på näckrosorna men jobbade sig igenom detta fint - kunde han inte gjort det igår - och kom hem och lämnade av i hand skitsnyggt. Vi tyckte det räckte för oss eftersom att det gick så himla bra.
Under tiden vid stod och väntade och tittade på de andra så blev det dock annat ljud i skällan. helt plötsligt blir Zeke attackerad av en annan hanhund som sitter fast i nacken på han. Mycket chockad och paralyserad så kunde jag inte få loss den andra hanen utan fick bara stå och hålla Zeke. Det som är skönt men samtidigt jobbigt är att inte en enda gång så försökte Zeke svara upp eller försvara sig. Som tur var kom instruktören och vi fick isär de. Jag påtagligt påverkad av incidenten fick sticka iväg och leka med Zeke för att han inte skulle bry sig vilket han inte heller gjorde. Skönt!
När det sedan var dax för oss att köra våra markeringar så skulle den som kastade ha med sin hund ute på fältet. Då detta inte har varit några problem under de andra dagarna, la jag inte så mycket vikt vid detta nu heller. Nu lade vi fokus på svåra markeringar för att höja motivationen hos Zeke. Första markeringen spikade han och kom hem med på ett mycket bra sätt. När det var dax för den andra så missade han lite nedslaget - mitt i en rishög - och började cirkulera i området och kom väl enligt den andra hanhunden för nära sin matte - kastaren - varav han markerade ganska så tydligt mot Zeke att kom inte hit. Var såååå stolt över Zeke som släppte detta och fortsatte jobba och fick in även den markeringen. När det nu var dax för den tredje och sista så bytte vi kastare eftersom det blev gruff innan. NU kom problemen! Zeke vill inte ta den marken ute på fältetdär gruffet var, han vågade inte ta sig förbi och det slutade med att jag fick gå ut där och bara leka med han för att han skulle släppa det. Det kastades en ny markering och en MYCKET tveksam Zeke jobbade sig faktiskt igenom området och hämtade hem den - sötnos - och lämnade av i hand.
Efter detta så ansåg jag att vi var nöjda för idag då Zeke var mycket påverkad utav allt som hänt så vi begav oss hemåt. Erfarenheter och bithål fick vi med oss hem från denna dag. Men det som inte dödar det härdar sägs det ju...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar