KRAV v.s FÖRVÄNTAN

Har funderat mycket idag då Vinna inte riktigt känts som hon är i form. Blev lite bekymrad och trodde ett tag att hon måste vara sjuk. Hade då ett samtal med Hanna och under det så började jag att fundera en hel del på mig själv, Vinna och vår träning. Ibland är det nog inte bara nyttigt utan även nödvändigt att ta ett steg tillbaka och fundera lite.

Har ju fått en liten underbar arbetsmyra som alltid ger 200 %. Allt är så enkelt när man tränar henne man visar, förklara och hon gör. Det är faktiskt inte konstigare än så. Som exempel igår när vi började titta på dirigeringar. Hon har ALDRIG gjort det förut, det var mat i båda skålarna och hon gick inte fel en enda gång. Med detta menar jag absolut inte att hon KAN dirigeringar men det är så enkelt.

Detta gör ju också att jag ställer högre krav på oss och det var här jag började fundera. Det är ju inte krav jag ställer för jag kräver inget av henne när vi tränar för det behövs ju inte heller för den delen för hon gör det så glatt ändå. Jag tror snarare det är en FÖRVÄNTAN av att allt ska vara perfekt. Man ska inte göra några fel, man ska inte skynda etc, etc.

Jag måste nog inse att även den bästa hunden utför inte allt perfekt hela tiden. Det kommer fattas detaljer och det kommer brista i kommunikation och det gör inget. Lite av detta tror jag - ni behöver inte tycka likadant - kommer av vilken ras man har. När jag kommer ut på plan med Zeke så förväntar sig folk inte något. Det kommer en stor ljus golden hane, sen att han dundrar på som bara den blir ju bara en bonus. MEN när man kommer med Vinna så förväntar sig folk att allt ska gå i 120. Det gör inte alltid det, och idag var nog en sådan dag.

Vad har vi lärt oss av detta då?!? Förmodligen ingenting om jag känner mig själv rätt. MEN jag ska försöka att tänka på det och släppa på prestationsångesten och bara köra. Har hon en dålig dag så får hon väl ha det då det är inte hela världen. Självklart kommer vi att fortsätta att jobba mot mina målbilder av hur jag vill att momenten ska se ut men samtidigt så ska jag försöka intala mig att vi har inte tränat speciellt länge, hon är fortfarande väldigt ung och vi har lång tid på oss att nå våra mål.

Min största utmaning med att träna med Vinna är bara JAG SJÄLV och mina hjärnspöken. Det är dax nu att släppa de och bara köra. Jag tänker inte säg att det är enkelt MEN självklart så kommer det att gå!

Ha en go fortsatt kväll och tack för att jag får dela mina tankar med er :-)