onsdag 19 oktober 2011

DOM SOM SÄGER ATT LIVET ÄR LÄTT - HAR INTE LEVT MITT LIV!

Vad ska man göra??? Man försöker och försöker men det räcker inte till. Man tar kontroll men tappar den lika snabbt igen. Man måste jobba för att kunna leva men känner att man egentligen skulle behöva vara hemma. Man går till jobbet och tänker på vad som kommer sen, vad behövs fixas Vad har havererat? Man lever livet i vaksamhet, känner konstant misstro och saknar förtroende. Hur färgar det en som person?!? Finns det kanske en anledning till att man inte sover på nätterna, att man inte alltid är glad?

Ibland är jag lite sugen på att börja dela med mig lite av hur det är att lev med VÄRLDENS BÄSTA Jonna som har haft olyckan att få ADHD som bestämt sig för att försvåra hennes liv avsevärt. MEN sen tänker jag att det kanske är ganska ointressant för alla er. MEN man kan känna att det hade varit skönt ibland om någon hade kunnat förstå hur det egentligen är.

Vi älskar vår Jonna över allt annat, hon är en fantastiskt mysig och hjälpsam tjej som alltid går omkring med ett leende på läpparna tro inget annat. Hon är något av det BÄSTA som hänt oss!

8 kommentarer:

Jenny/Nike sa...

Jag är lärare på högstadiet, och träffar dagligen elever med diagnosen ADHD, och har all förståelse för vad ni lever med. De är är varma och fina barn, som har lite svårare att strukturera upp sina tankar och sin vardag. Önskar er all styrka att fortsätta kämpa tillsammans med er tjej, det är det värt :)

Karin sa...

Vilken underbar bild!

Hanna aka Lilla My sa...

Tänker på er.

Team Nelson / Ordringen. sa...

Jag tillhör ju dom som tycker att det är helt ok att skriva om annat även om det är en hundblogg och det skulle säkert vara skönt för dig att skriva av dig ibland. Man behöver ju inte utlämna sig helt för det. Alternativt dela med dig på en blogg som handlar om livet med Jonna. Du kanske den vägen kan ha kontakt med andra som delar dina erfarenheter.
Vi är många som via bekanta eller jobb dagligen kommer i kontakt med ADHD och du behöver aldrig känna det jobbigt att prata om det här på din blogg heller.
Sköt om er.
Ulf

Annelie sa...

Känner med dig jag är i samma sitts, har haft förmånen med att vara/är mamma ´till Världens bästa Jocke som också har haft olykan med att få ADHD, eller MBD, damp osv....Kärt barn har många namn. Nu är han 28 år snart, hans väg har varit mer än krokig. Man fixar det, jag lovar. Och nu är ju ändå omvärlden lite mer förstående, än när vi fick vår diagnos. Härligt frässetn att du tar upp det, och du ser man är inte ensam även fast man tror det.
Kram
KRAM

Gittan sa...

Hej! Vet precis Hur det är för vår son Adam har med ADHD, och just nu är det jobbigt eftersom han börjat 7:an.... men får självklart hoppas att det blir bättre som de säger som har äldre barn. Men just nu känns det tungt...

Lisbeth o Töserna sa...

Jag vet hur ni har det. Min äldsta brorson har ADHD så jag vet hur kämpigt det är både för barnen och deras anhöriga. Jag tycker Ulfs idé är bra...gör en egen sida om Jonna där du kan dela med dig om er vardag.
Jag vet vilken härlig tjej Jonna är och hoppas verkligen att det ska gå bra för henne.
Kram

Lisbeth o Töserna sa...

Jag vet hur ni har det. Min äldsta brorson har ADHD så jag vet hur kämpigt det är både för barnen och deras anhöriga. Jag tycker Ulfs idé är bra...gör en egen sida om Jonna där du kan dela med dig om er vardag.
Jag vet vilken härlig tjej Jonna är och hoppas verkligen att det ska gå bra för henne.
Kram