Zeke som jag trodde ALDRIG skulle gå att få att spåra som faktiskt gjorde ett hyfsat jobb igår så pass att en appell starta inte alls känns omöjlig.
Sedan har vi ju min lilla råtta som är största anledningen till detta lyckorus. Ni som känner mig vet om att vi haft lite bekymmer - inte i träningen - när det gäller allmänlydnads biten. Detta är en dam som är snabbare än blixten och har hon bestämt sig för att inte komma med in så gör hon helt enkelt inte det heller. Har därför inte vågat släppa henne efter som att man inte kan lite på att hon kommer.
Fick för ett tag sen tips från hennes uppfödare - Tack Kati - om vad man kunde göra. Efter att ha gjort det 2 gånger så är det som att byta hund. Helt fantastisk känsla och jag blir bara så lycklig. Så igår var vi så modiga att vi till och med vågade kasta en apport UTE. Här är bevisen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar