torsdag 29 mars 2012

IBLAND SÅ UNDRAR MAN!

När ska saker och ting ta slut. När ska man bara få leva sitt liv och sköta sig själv. Jag har tidigare valt att ta avstånd från min familj. Detta har jag gjort av hälsoskäl då det alltid är ganska så turbulent när det gäller de. Deras liv ser inte riktigt ut som mitt och de prioriterar annorlunda. På de 2 senare åren har jag dock funnit min ena bror igen K och fått väldigt god kontakt med han och hans tjej. Vi har träffats umgåtts och haft väldigt roligt, de hade också ordnat upp sitt liv, skaffat hus och fått barn vilket gjort mig som storasyster väldigt stolt. STOLT är nog det ordet jag varit men som absolut inte finns i mitt vokabulär just nu.

Idag på morgonen fick jag reda på att det var kaos - inget ovanligt - av min mamma MEN inte kunde väl ens jag tro detta i mina vildaste fantasier. Efter att ha uppdaterat mig med Hallandsposten så förstod jag ganska snabbt hur allvarligt det är. Min bror plus hans tjej är häktade och blir förmodligen straffade för grovt narkotika brott.

Nu kan man ju tycka att man skulle märkt det men vi har faktiskt INTE gjort det. Jag känner mig så otroligt lurad, är såååå sjukt besviken på K så det finns inte ord för det. Jag vet knappt om jag är arg på han utan bara ledsen. Och deras barn då?!? NEJ, usch säger jag bara. Hur tänker man? Förmodligen inte alls uppenbarligen men det är ändå sorgligt. Jag försvarar inte deras agerande någonstans, jag tycker det är urdumt och fruktansvärt oansvarigt att ens komma på tanken än mindre genomföra något sådant här.

Nu ska jag försöka smälta allt, det blir en tidig kväll för mig idag. Huvudet är tomt...

Från Hallandsposten:
Publicerad 27 mars 2012 

8 kommentarer:

Heidi inside out sa...

Kram

Heidi inside out sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Linn sa...

Förstår att sviket känns stort :( Styrkekramar

Anonym sa...

Usch! Kram till er!

Hanna aka Lilla My sa...

Kram

Katarina sa...

Det finns inget värre när de man tycker om, och man tycker ju alltid om sina familjemedlemmar även fast man hata kan dem samtidigt - inte mår bra. Det är så smärtsamt att se folk förstöra sina liv att gång på gång och förstöra för sig själva och sin omgivning. Ofta har jag tänkt:

-Varför kan inte livet vara som en Hollywoodfilm? Att allt ordnar sig på slutet.

Tyvärr är verkligheten inte så, och av olika anledningar förstår jag precis hur du känner dig. Kram

UlricaA sa...

Har under mitt liv träffat mer än en människa som rört sig i sfären av droger och narkotika under min tid på polisen. Dom tänker inte, dom bara gör, Det är annat som styr än det vi andra tänker på. Så ja jag förstår att sveket är enormt, men det är inte mycket du kan göra. Tyvärr. Sänder dig styrkekramar!

Katarina sa...

Oj, det här kom givetvis som en chock för dig. Fy, så trist.
Kram!